Kristen S

Kristen läste ett brev från mig och sa till sin assistent att hon ville träffa mig. John gav några scheman till min pappa och mötte oss i kafeterian. Producenten pratade med mig och min familj i förväg för att försäkra sig om att vi inte var psykopater. Jag vet, hahaha.

När de sa till mig ”hon väntar” fick jag nästan en hjärtattack, kunde inte andas. Jag korsade gatan, gick ett halvt kvarter, in i huset, igenom säkerhetskontrollen där de hade metalldetektorer (som om jag skulle göra något mot dig, duh), gick igenom en till dörr och du kom springande för att möta mig.

Den bilden kommer aldrig att lämna mig. Jag kramade dig för all den tid jag inte kommer att kunna göra det, att börja gråta var oundvikligt. Jag var så nervös att jag hade magont och när jag såg dig, försvann allt. Jag sa ”Jag är så ledsen, jag vet att du måste hata det här” och du sa ”Skojar du med mig? Det här är den bästa” med ett stort leende som jag aldrig kommer att glömma. Jag var mållös ett tag, jag kunde inte göra något förutom att titta på dig Kristen. Och jag kunde inte rå för det och sa ”Du är faktiskt vackrare i verkligheten” och du rörde vid mitt hår. Du visste inte vad du skulle säga till mig, jag älskar dig, du är så söt. ”Hur mycket tid har vi?” och du sa ”Åh, vi hänger bara.”

De hade verkligen ett party på bakgården. I själva verket så berättade min bror för mig att Garrett frågade honom ”Gillar du öl?”, ”Ja, med vänner,” och sa ”Vill du ha?” (och pekade på hans ölglas).

De hämtade två stolar till oss och på sätt och vis separerade oss och jag sa nah, ställde mig upp och drog min stol bredvid din ”Jag kan inte vara så långt ifrån dig.” ”Hahaha” skrattade du. De gav oss vatten och du drack upp hälften av ditt på en halv minut (det var varmt) haha och jag sa ”Jag vet inte ens varför jag har det här glaset i min hand, jag ska lämna det på marken för min säkerhets skull.” Hahaha.

Du presenterade mig för alla dina vänner... Sam R. GUD! Min svakhet (den engelska) sa till mig ”Hej, hur mår du? Jag är Sam.” ”Jag vet. Trevligt att träffa dig!” Sen kom Garrett mot mig (ja, han är vacker, väldigt) och han har ögon att dö för, jag svär, och han sa ”Hej, jag är Garrett” (jag tyckte att de alla var väldigt coola, speciellt Garrett) och någon mer hälsade på mig men jag kan inte komma ihåg vem.

Till sist, pratade John (som är bäst, låt mig bara klargöra det) med mig med ett leende och jag varken tittade eller lyssnade. Jag kunde inte sluta titta på varelsen som satt bredvid mig. Jag tog din hand (förresten, den var väldigt mjuk och hade kantstött rött nagellack) och du sa ”Hur mår du? Njuter du av det här?”, ”MITT LIV KOMMER INTE ATT BLI BÄTTRE ÄN SÅ HÄR. TRO MIG.”, ”Åh, säg inte så!” Hahaha men det är sant. ”Men sanningen är, det här är den bästa stunden i mitt liv.”

Vi pratade om Robert och Ashley Greene, jag lärde henne lite spanska och vi larvade oss. Hon är väldigt gullig, inget av vad de säger är sant. Hon är så blyg att det är svårt att tro det. Jag var med henne i en timme för vid 17:10 var jag redan ute, men det kändes som ett århundrade. Jag vill ha fler århundraden. Jag älskar dig prinsessan, det finns inget större nöje än att du vet att jag existerar och att du eskorterade mig till dörren.

För de som vill veta, nej jag träffade henne inte på flygplatsen. Det här var någonting mellan henne och mig, och jag vill inte säga mer. Men jag vill göra klart en sak: jag låtsas inte. Jag ville bara dela min upplevelse, om det stör dig är det inte mitt fel. Kristen Jaymes Stewart jag älskar dig, tack för den bästa dagen i mitt liv.